Y U NO SEE?

Hatar när folk börjar fråga om vart jag bor, hur jag mår, vart min pappa och mamma är, hur ofta pappa kmr till lägenheten, om jag har mat hemma, och en massa. Jag vet att de bara bryr sig, eller är nyfikna, men det är inte kul att veta att ens egen pappa börjat glömma bort att man existerar... Visst, tant säger hela tiden att hon saknar mig och en massa, hon frågar mig om jag fått mat och om jag varit i skolan och sånt som de egentligen ska fråga, men min pappa verkar glömma bort mig mer och mer för varje dag. Allt verkar handla om Helena och de. Jag skulle ju kunna skrika rakt i hennes ansikte "GÅ DIN VÄG ***** *** **** **** ****!!!" Men nej, 'Är han glad är jag glad', right...? Nääe, NÄR DÅ kan jag ju börja fråga mig själv.
-
Jag älskar honom visserligen för att han låter mig bo själv i en lägenhet utan vuxen uppsyn då, men jag skulle fan brista ut och börja storgrina om han sa, även om han skulle viska, att han älskar mig, och att jag är HANS dotter, inte tommy, inte wiktoria, utan jag, melinda, det skulle betyda mer än något annat för mig. Jag älskar min pappa kan jag ju bara säga. Hoppas han älskar mig tillbaka...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0