Trotts att det är måndag idag så har dagen inte varit så värst pjåkig ! 

börja med att man kom till skolan och va där tills halv fyra, somnade på den intressantaste lektionen tyvärr, men annars så va skolsn inte så tråkig som man kunnat tro. 

 

Så spenderade jag nån timme hos min bonuspappa för att sedan träffa en vän på en cigg och dra till bibblan. Läste i "orgasmboken" och blev lite klokare hehe ;) 

 

och ch nu så sitter jag och två av mina närmaste och väntar på att en tacopaj ska bli klar ! får hoppas att den blir god ! ;) 

 

Sen en inväntar bara natten innan man ska till skolan igen :)

 

Varför finns det en massa åldersgränser på nästintill allt här i världen ? Till exempel om man vill bo själv, man måste va 18 för att få och kunna göra det, eller så måste ens föräldrar betala för allting om man inte har något jobb, vilket kan vara ganska svårt att skaffa om man bara är 17 år och går i skolan tills klockan fyra på dagen... 

 

Det finns ju faktiskt människor som inte klarar av att bo tillsammans med sin familj, jag klarar iallafall inte av att bo med min familj av olika anledningar. 

 

Och spel och filmer, där finns det också åldersgränser! Visst, man kanske inte bör kolla på en skräckfilm innan man är 12 år, men det finns inte så många barn som vill kolla på skräck heller. Porrfilmer bör man ju inte heller kolla på förrän man förstår vad det är för något, och innan man är byxmyndig, men jag tycker ändå att man väljer själv när det är läge att hålla på med sånt. 

 

Alla är ju olika. Det finns 10 åringar som är mer macho än 30 åringar och som klarar av att kolla på skräck och våld utan att drömma mardrömmar, sen finns det 40 åringar som kan tycka att det är avskyvärt med pornografi medans en 15 åring kan tycka att det är "bra". 

 

jag vet om att man anses vara "vuxen" när man är 18 år och att man tar mer ansvar och sånt då, men det finns 50 åringar som fortfarande inte vet hur man tvättar och håller det rent hemma. 

 

när när man lärt sig att ta hand om sig själv och kan ta ansvar, då är man vuxen enligt mig !

Jaa, dagen började med att man vaknade upp, såg hur gråa hemska moln fyllde himlen, och man hör hur en pöjkvasker ligger och småsnarkar, perfekt start, tills man reste sig upp och kände hur gårdagen gjorde sig påmind... 

 

Men det hindrade inte mig ifrån att ta mig till Sandvikens parkbad och bada halva dagen, det va verkligen uppfriskande! Och lite av en ovanlighet med tanke på att jag inte varit där på kanske 5 år... 

 

Och just nu så ligger jag hemma hos en kompis och väntar på att vi ska kolla på en skräckfilm ! Med ansiktsmask ! och samtidigt vara lite halvt feta :)

 

Denhär dagen skulle jag faktiskt vilja göra om ! ;)

Jag har tänkt på en sak...

Min uppfattning av kärleken är att den består av uppoffringar och smärta, men också lycka och fina stunder. Och om det är riktig kärlek så kan man ta de hårda smällarna och ändå stanna kvar. Man kan ta emot när den andra behöver hjälp att ta sig upp ifrån ledsamheter. Man klarar av att hantera hur den andra beter sig, både mot en själv och mot andra. 

 

Men vart går gränsen mellan att va kär och att visa kärlek mot en person ? Det är ju ganska svårt, men samtidigt enkelt. 

Att visa kärlek mot någon är att man bryr sig om vad den har att säga, tröstar den när den är ledsen, överraskar den, hjälper till när den är i behov av det, osv...

Om man är kär i någon så gör man väl iofs ungefär samma saker, men man har mer känsla och ingivelse i det man gör. 

 

Det kan vara svårt att se skillnad på om någon är kär eller om den bara visar kärlek, eftersom att vissa har bättre pokerface än andra. 

 

Jag tror att vi alla går igenom samma sak när vi blir kära. Det pirrar i magen, man tänker ofta på personen i fråga, När man ser den så blir man generad och lite illa till mods, man kanske inte vågar vara som man är med sina andra kompisar. Man vill visa sin bästa sida frammåt! Ibland så kanske man försöker visa sig tuff och cool, och visst är väl det okej, men ibland så kan man gå lite över styr.

 

Man kan ju älska både saker och människor/djur, t.ex. så kan man visa lika mycket kärlek till en hund som till en bok eller film. 

 

Jag vet inte, men den allra smärtsammaste och ändå bästa känslan i världen är enligt mig kärleken. Den är så kompicerad och oberäknerlig, jag förstår mig inte riktigt på den än, och tror inte att jag någonsin kommer att förstå mig på den...